Batteriets historia

Världens äldste batteri

Hos oss på 7H Batterier så handlar ju allt om batterier. Nu tänker vi, i flera delar här på vår webbsida och i sociala medier, gräva ner oss i batteriets historia. Och vilket ställe är bättre att börja på än helt från början?

Inte på 1700 talet, när begreppet batteri först började användas. Nej vi ska flera tusen år tillbaka, till ett arkeologiskt fynd som förbryllade världen då det dök upp.

Bagdad-batteriet, som beräknas vara 2,200 år gammalt, är det äldsta batteriet vi känner till. Det hittades av Wilhelm König, från Österriket, sent på 1300 talet, under en utgrävning i Baghdad. Han jobbade då som assistent till expeditionsledaren.

Bagdad-batteriet består av tre delar. En keramikkruka, en kopparcylinder, och en järnstav. Batteriet reproducerades för ett Tv-program 1980 och kunde då producera en halv volt.

Om Bagdad-batteriet verkligen var ett batteri, eller inte, diskuteras fortfarande, men om man vet hur ett batteri fungerar så vet man att alla komponenter som krävs för att producera ström, finns där — något vi tycker är fascinerande.

Om du inte vet hur ett batteri fungerar, så har du tur. För i nästa del ska vi gå genom exakt hur ett batteri fungerar i grunden.

Vad är ett batteri

Ett batteri är i grunden jätteenkelt. Det består i huvudsak av tre komponenter.

1. En positiv elektrod — också kallad en anod.
2. En negativ elektrod — också kallad en katod.
3. Elektrolyt.

Anoden är positivt laddad och attraherar joner, vilket katoden gärna vill ge bort. När dessa två komponenter kommer i kontakt via en elektrolyt, börjar joner flytta på sig, och detta skapar ström.

Man använder oftast det klassiska citron-experimentet för att förklara ett batteri. Till det behöver man:

• En galvaniserad (täckt i zink) spik agerar som anod.
• En koppartråd agerar som katod.
• Citronen (med sin citronsyra) agerar som en elektrolyt.

Så fort spiken och koppartråden har kontakt med varandra via citronjuicen, sätter den kemiska reaktionen i gång. En citron producerar lite mindre än en volt. Seriekopplar man fyra citroner, kan man sätta igång en liten LED-lampa. Det är detta konceptet man ser i Bagdad-batteriet (nämnt i del 1 av batteriets historia).

Med en enskild citron kan man inte göra så mycket, men om man däremot kunde spara strömmen i någon sorts behållare, och sedan ta ut all ström samtidigt från behållaren…

Innan zink och koppar-batteriet förbättras till en mer stabil modell, ska vi ta ett sidospår om just sådana behållare. Dessa används inte i ett modernt batteri — vi ska främst dit för att kolla på ordet ”batteri.” Nästa del tar oss vidare till Benjamin Franklin, ”leidenflaskan”, och historien bakom ordet ”batteri.”

Blixtar, nycklar och ordet «batteri» 

Termen «batteri» användes först av Benjamin Franklin, 1749. Benjamin sysslade ju med elektricitet, som många av er vet —till exempel den ikoniska historien om en nyckel fäst i en drake som flögs genom ett åskväder.

Kommer du ihåg att vi pratade om citroner och hur man skapar små mängder elektricitet. På Franklins tid hade man också möjligheter att skapa små mängder elektricitet, men saknade ett sätt att skapa en starkare ström. ”Lejden flaskor” var ett känt sätt att lagra elektricitet på den tiden, men det var Benjamin Franklin som satte ihop ett flertal av dessa för att sedan släppa loss en starkare ström på en och samma gång.

Till detta nya underverk behövde han ett nytt namn, och han gick till ordet ”batteri.” Detta ordet vet ni kanske att det används när man skjuter en rad kanoner i salut? Det betydde nämligen i gammalfranskan ”att slå,” och används om en rad kanoner, för att de hade så pass stor slagkraft när de avfyrades tillsammans.

Ordet har samma rötter som engelska ”bat” som i ”baseball bat,” och ”beat,” som i ”att slå.”

Benjamin Franklin tänkte alltså på ett batteri med kanoner när han kollade på sin samling lejdenflaskor, och såg hur de slog så starkt tillsammans. Och här sitter vi flera hundra år senare, och använder ”batteri” för att beskriva lagrad energi.

Språk är fascinerande, men vet ni något som är ännu mer fascinerande? Grodben, och hur de hänger ihop med elektriska experiment.

Galvanis grodben

Kommer ni ihåg från del 2 hur man kan använda en galvaniserad spik för att göra ett elektriskt experiment med en citron. Mannen bakom ordet ”galvaniserad” — nämligen Luigi Galvani — spelade en viktig roll i batteriets utveckling. Kanske främst för att han provocerade fram Alessandra Volta’s uppfinning av det första batteriet. Men hans eget arbete är också värt att ta med i berättelsen om batteriets början — kanske mest av allt för att det är så otroligt.

Han var en anatomiprofessor på Universitet i Bologna, Italien, och som del av en akademisk förening behövde han leverera en forskningsuppsats varje år. Kring 1780, behövde han snabbt komma på ett nytt tema, eftersom det han skulle leverera hade stulits.

Han fick därför alla sina assistenter att sätta igång med sina statisk-elektricitets-maskiner och hans lejdenflaskor och hoppades att han skulle komma på något nytt inom elektricitet.

En dag då assistenterna höll på med dessa maskiner, råkade Galvani lägga en dissekerad, huvudlös groda på bordet (det händer väl alla ibland?) När en av hans assistenter skulle peta bort grodan med en skalpell, sparkade den till som om den plötsligt levde.

Detta satte igång en lång period med makabra experiment med dissekerade grodben. Han band ihop dem och skickade elektricitet genom dem, hängde upp dem i åskväder (inspirerad av Benjamin Franklin), och allt annat man kan tänka sig.

Genombrottet kom när han en dag upptäckte att järn och koppar kunde få grodbenet att rycka till utan någon form för lagrad elektricitet.

När detta hände tänkte Galvani att han hade klarat att återuppliva grodan, och att anledning att benen ryckte till var att grodan hade varit levande förut.

Det kommer säkert inte som en chock, när jag säger att forfattaren bakom Frankenstein, var inspirerad av Galvani?

Galvani hade lärt mycket. Att elektriska signaler styr våra kroppar, är kanske bland de viktigaste, men det han inte visste var att han hade använt konceptet vi använder i våra ”citron-batteri-experiment.” Och när Alessandro Volta, avundssjuk på Galvanis uppmärksamhet, jobbade ännu hårdare på sina elektricitets-experiment, resulterade det i världens första ”moderna” batteri.